Roten är borta

I morse snöade det. Det snöade hela förmiddagen. Men jag lät inte det stoppa mig. Med yxa, såg och spade lyckades jag avlägsna all den rot jag frilagt under gårdagen. Grannarna måste trott att jag var galen, först ägna en solig dag åt att gräva upp en stor lerig grop och sen ägna nästa dag åt att sitta i lervällingen och hugga i marken. Om det nu var nån som ens bemödade sig med att titta ut i gråvädret. Borttagandet av roten försvårades lite av snön, men jag tror jag fick bort allt. Hoppas snön smälter fort nu så vi kan börja ordna odlingsbäddarna.

Efter att ha konsulterat Lena Israelssons "Handbok för köksträdgården" har jag kommit fram till att det som behövs är mull, bara mull, ingen sand. På återvinningscentralen i Hagby kan man köpa mull släpvis, så nu måste jag bara få tag på bil med dragkrok och släp. Dessvärre är vi upptagna två helger i rad nu, så det blir nog inte förrän i slutet av månaden som vi lyckas få hit det. Jag har fem jordsäckar från plantagen, kanske kan jag använda dem till de första bäddarna så länge?

Roten

I en del av den planerade köksträdgården ligger en rot. Trädet (som enligt grannen var en poppel) stod på grannens tomt, men är tack och lov fällt för ett par år sen. Roten går dock in på vår tomt, så den måste vi göra nåt åt. Det är tydligen så att popplar ofta skjuter rotskott, men grannen har lagt en saltsten på stubben för att döda den och det verkar fungera.

Jag tänkte försöka hugga bort roten, så jag började frilägga den så gott det gick. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Roten var enorm och sträckte sig över nästan hela den planerade köksträdgården. Hela eftermiddagen har jag ägnat åt att frilägga roten och ta bort så mycket som möjligt med hjälp av en spade. På bilden är det bara ungefär halva roten som hunnit friläggas, så ni kan själva föreställa er hur stor den är.

Jorden är en lerjord, med ett rikt maskliv, så jag ber alla maskar om ursäkt för massakern de drabbats av idag (nej, delar man en mask får man inte två, utan i bästa fall så överlever den, ofta dör den). Om jag har nån kraft imorgon ska jag hugga bort det frilagda med en yxa som vår snälla granne lånat ut.

Fördelen med den här roten är att den har tvingat mig att arbeta igenom jorden i stora delar av köksträdgården, samt att jag fått ett ordentligt styrkepass. Nackdelen är att den är sjukt jobbig att ta bort och förmodligen kommer dyka upp både här och där när jag djupgräver hela landet.

När roten väl är borta måste vi göra nåt för att förbättra jorden, för i den här styva leran kan det nog vara svårt att få grönsaker att växa. Men det är nästa problem.